Rätt kanal på rätt plats.

"I am so confused right now."

"You´re good at Sudoku, maybe you can help me."

Vem hade kunnat ana att ställa in kanalerna på dess rätta plats på TV:n skulle kännas som ett uppdrag i klass med att lösa Rubiks kub? Vi kände oss väl inte som de skarpaste knivarna i lådan när vi äntligen tog tag i detta efter att ha ignorerat det sen vi köpte den nya TV:n (rätt länge sen, milt sagt). Flyttade vi en kanal rätt knuffade den i väg andra som hamnade fel och så vidare. Men till slut så. Nu behöver jag inte få panik när jag inte hittar TV 8 och "The Americans" redan har börjat på torsdag. För nu ligger den på kanal 8. Smart, va.

PS. jag är inte så bra på Sudoku, men har inget emot att låta den villfarelsen leva vidare. DS.

Kaffet.

På lunchen gick jag ut i solen och köpte en kaffe. Satte mig på en bänk, snicksnackade med kollegorna och smuttade på kaffet. Efter en stund tog jag av locket.

Därefter är det oklart vad som hände. Men medan jag satt stilla och höll muggen stilla, lyckades kaffet som knappt täckte botten på muggen trotsa alla fysiska lagar och uppenbarligen hoppa ur muggen och fläcka ner min klänning.

Hur är det möjligt?

Lite lättare att leva.

Jag vet att jag tjatar om vädret. Men ändå. Som den här sommaren levererar är det svårt att inte tjata om det!*

Det känns verkligen som att det är lite lättare att leva när det är så här fint som det varit den här sommaren. Och nu är det någon fantastisk kombination av hög, klar höstluft och varma, gyllene solstrålar som eventuellt känns som det ultimata vädret- och ett värdigt crescendo på sommaren 2013.

För det är när det är så här härligt som man efter första konferensdagen i Varberg tar sina badkläder, går ner till det vackra kallbadhuset, går i vattnet och ligger där och guppar lite. Och ni vet ju, man ångrar aldrig ett bad. Det är när det är så här härligt som man tar med sin matlåda ut i solen och sätter sig på lämpligt ställe och äter och spanar på folk. Och när det blir lördag gör man en matsäck och åker ut i skärgården och lägger sig på en solvarm klippa.

Som sagt, lite lättare att leva.

*ja, hade det varit precis tvärtom hade jag väl tjatat om det också. Men definitivt inte i positiva ordalag.

Rapport.

Nog för att jag bestämde mig för att vänta med att omfamna hösten, men det där med att inte ta på sig långbyxor... Där fick jag falla till föga. 

Badutflykt.

Blev till min stora glädje utbjuden på badutflykt till Stora Amundön av en kompis idag. Och när jag hade doppat mig och låg i sanden med solen mot huden så tänkte jag, att den stannar tydligen lite till sommaren. Var nära att ge upp hoppet i veckan och hade nästat bestämt mig för att omfamna hösten när jag ångrade mig i sista stund. Istället för att omfamna hösten tar vi och suger de allra sista dropparna ur sommaren ett tag till, ok?

Den italienska katten.

Det där med långbyxor.

Ungefär två timmar efter att jag skrivit att jag inte skulle börja med långbyxor än på ett par veckor gick jag ut på balkongen och kände att löftet var i farozonen. Det var inte varmt direkt. Jag räddade situationen och äran med att ta på mig en långklänning och publicerade resultatet på Instagram.

Men väderleksrapporten i GP för veckan som kommer (en sisådär 15 grader) bådar inte gott. Återkommer med rapport om en vecka. 

Augusti.

Jag har värjt mig mot prat om att sommaren skulle vara slut och bestämt hävdat, i varje fall inom mig, att sommaren minsann kan vara hela augusti ut.

Men. Det har blivit lite svalare, lite regnigare och vädret ser inte ut att vända. På måndag är nog de flesta tillbaka på jobbet, mitt jobb, som de senaste veckorna varit något helt annat än vad det brukar vara med bara några få kollegor, hyfsat tysta telefoner och mailkorgar och solgassiga luncher på stentrappan. Genom balkongdörren hör jag i skrivande stund Way Out West från Slottsskogen och trots att jag fortsätter hävda att vi kommer kunna bada många gånger till så är väl festivalen kanske ett tecken på, om inte slutet, så början på slutet på sommaren.

Och kanske blir det bra. Jag ställde mig och lagade mat förut så att jag skulle få lite matlådor för jag orkar inte med det här sommaraktiga "jag orkar inte laga mat" längre. Nej, nu vill jag ha ordentlig mat och inte bara gazpacho och mackor. En återerövrad vardagsrutin. De där rutinerna är ju trots allt korsetten i vardagen som håller oss upprätta.

Men långbyxor, som jag inte kommer ihåg när jag hade på mig senast, det tänker jag inte ta på mig än på några veckor.

Hoppas jag. 

Att bada.

Sakta men säkert, jag skulle säga att det har varit en utveckling under de senaste 20 åren, har jag gått och blivit bekväm när det gäller det här med bad. Alltför bekväm får jag säga. Bekväm på att ett sätt att när en badmöjlighet har uppdagats har jag tänkt: "åh, vad jobbigt att byta om, också blir man blöt och ska torka, nej fy så omständligt, jag orkar inte och struntar i att bada".

Man kan kalla det badkruka. Eller tant.

Jag kände att jag var tvungen att ändra utvecklingen så den här sommaren har jag haft ett mission. Mitt eget lilla carpe diem/YOLO-mission med tillhörande motto:

"Man ångrar aldrig ett bad."

Så jag har badat. Utan att tänka efter om det är bekvämt eller inte. Och än så länge stämmer det, jag har hittills inte ångrat ett bad.

Till exempel klev jag i från den här bryggan i lördags. Ångrar det inte. 

Dagens plus och minus.

Gav mig ut för att uträtta lite ärenden tidigare idag. Det gick både bra och dåligt kan man säga.

Jag hoppade upp på cykeln och gav mig ut i regnet. Efter mitt sedvanliga väderknarkande var det väntat sedan flera dagar så jag blev varken överraskad eller irriterad över att jag blev lite blöt. Precis när jag passerat Järntorget hann jag tänka "värst vad bakhjulet vobblar, jag kanske ska lämna in cykeln" innan jag insåg att jag hade punktering. Fick leda tillbaka cykeln till Järntorget, parkera den, fylla på spårvagnskortet och hoppa på en spårvagn till Brunnsparken. Väl där gick jag upp på Droppen för jag hade tänkte ge blod. Men så kände jag att jag har lite lite lite ont i halsen, så där som att det kan bli nåt eller inte och när jag sa det så sa sköterskan att man måste vara 110 procent frisk och inte ens om man hade kunnat träna (vilket jag hade) ska man ge blod. Ok, ett ogjort ärende som får skjutas upp och jag fick hoppa på spårvagnen tillbaka till Järntorget och hämta upp cykeln som jag ledde bort till Slottsskogen, med stopp vid en fiskbil och Alvar och Ivars surdegsbageri (ikväll blir det räkor och gott bröd och kanske vitt vin- en fredagsklyscha på en torsdag).

Fixade mitt armband till Way Out West som jag ska gå på i morgon och började sen leda cykeln igen genom parken och ut på andra sidan i Majorna där det finns en cykelreparatör. Såg på håll att det såg lite misstänksamt ut, inga cyklar parkerade utanför verkstaden och mycket riktigt: "Semesterstängt". Bet ihop och knatade bort till nästa cykelreparatör som till min stora glädje lät meddela att jag kan hämta cykeln redan i eftermiddag. Gick hem med cykelhjälmen i den ena handen, en blöt papperspåse med surdegsbröd i den andra och ett skrynkligt kvitto från cykelverkstaden i jackfickan.

Sammanfattningsvis:

Minus:
Punka.
Mission blodgivning ej completed.
Cykelverkstad nr 1 semesterstängt.

Plus:
Köpt räkor och gott bröd.
Hämtat armband.
Cykeln snart lagad av cykelverkstad nr 2.

Det magiska fönstret.

Det här fönstret fanns på stället i Italien där vi valde trappor och utsikt, istället för inga trappor och ingen utsikt. Det fanns ingen balkong och det gick inte att sitta i fönstret, men jag hängde på fönsterkarmen och tittade på utsikten, havet och takåsarna. 

På kvällen, när vi kom hem efter middagen, och det hade mörknat stod jag där lite och tittade ut över byn i skymningen. Och lyssnade på alla ljud. Sorlet, klirrande glas och slamrande bestick från sena middagar, en fiskmås som flyger förbi och skriker, knatter från en vespa, en hund som skäller, kyrkklockan som ringer, en syrsa i fjärran, barnskrik, skratt, någon som ringer på en cykelklocka, musik.  

Underbart.

Havsluft.

Alltså, det är aldrig så skönt att vara trött som när man spenderat en dag till sjöss, andats frisk luft, badat i havet, torkat på en solvarm klippa och badat lite igen. Precis så var det igår och det var vansinnigt skönt att krypa till kojs och somna som ett litet barn. Klockan halv tio.

Kullar och berg.

En annan sak jag ska komma ihåg, förutom att alltid välja utsikt, är att finns det ett berg, en kulle i närheten så ska jag gå uppför det. Och när jag skriver detta så inser jag att det är ju samma sak egentligen. Då väljer man ju också utsikten. Både i England och Italien hittade vi berg att promenera på och det var hänförande vackert. Kombinationen fysisk ansträngning och vacker natur gör verkligen gott för själen. Och om vi lägger till den tredje komponenten, en belöning i form av en vacker- eller varför inte till och med hänförande utsikt- så blir kombinationen oslagbar.

Den italienska utsikten.

Och den engelska utsikten.